Lilleman har ju haft lite konstiga saker för sig när det gäller vad han ska kalla mig. Hans första ord var ju mamma, men när jag sedan övade honom på att säga pappa (detta för LÄNGE SEDAN, säkert 1 eller 1½ år sedan) så slutade han helt plötsligt säga mamma. Efter det har inte kallat mig någonting alls, fram tills för någon månad sedan då han började kalla mig för "hy". Ja, hy. Har ingen aning om vart det kommer ifrån men det har iaf varit mitt "namn". Han har försagt sig några gånger, alltså råkat säga mamma men snabbt rättat sig igen. Så det måste varit någon fix idé om att han bara inte skulle säga mamma.

Ikväll har han dock gjort det. Och hur många kan säga att deras 2½-åring för "första gången" har sagt mamma? Haha. Han har gått runt och sagt mamma minst tretusenfemhundrafemtiotre gånger ikväll. Förhoppningsvis kommer han ihåg detta imorgon, så att han inte börjar säga hy igen ;) Fast jag måste säga att jag redan saknar hy lite, hur konstigt det än må låta. Men det är ju vad han har kallat mig ett tag nu, så man har ju blivit van vid det.

I samma sväng (för någon dag sedan) har han börjat säga mommo istället för bobo, till mormor alltså. Och det har kommit massor med nya ord och små meningar sedan vi var på 2½-års kontrollen. Kan det vara så att språket kommer igång nu tro?

När vi ändå är inne på det här med språkutvecklingen kan jag passa på att berätta att han har lärt sig att räkna till tio! Vissa siffror kan han inte riktigt namnet på, men han kan ordningen.

1: "En", men han vill oftast att man börjar åt honom
2: "På"
3: "Te"
4: "Hu" om han säger något
5: "Den"
6: "Tex"
7: "Schu"
8: "Otta"
9: "Wie"
10: "Wie" eller "tia/tio"