När jag tittar in här och läser igenom det sista inlägget jag skrev känns det som år och dar sedan. Det var ju faktiskt förra året, även om just förra året inte var så väldigt länge sedan. Men mycket har hänt sedan sist. Jag har spenderat två veckor på sjukhus varav en av dem med vår lilltjej. Hon kom till världen den 5:e januari, en månad förtidigt, då läkarna bestämde sig för att det var dags för henne att komma ut. Jag hade nämligen fått havandeskapsförgiftning som bara fortsatte förvärras och i journalen har jag läst i efterhand att det handlade om "svår preeklampsi" vilket innebär svår havandeskapsförgiftning. Det var dock inget de berättade för mig när de valde att sätta igång förlossningen, antagligen för att inte stressa mig mer än nödvändigt pga blodtrycket.

Men ut kom hon vår lilla tjej. Vid 13.30 togs det hål på hinnorna och 23.05 var hon född. Jag stod stilla på 4-5 cm öppen i flera timmar men från 7 cm tills hon var ute tog det 10-15 minuter vilket varken barnmorskan eller vi var beredda på. Det förklarade ju dock den väldigt intensiva smärtan, förlossningen med Fabian var ingenting mot detta då jag visserligen hade en epidural och denna gången födde helt utan bedövning. Ut kom iaf en liten skrikande lillasyster som var 2780 gram tung och 47 cm lång och född i vecka 35, och efter en vecka och många om och men fick vi äntligen komma hem.

Och idag är det 3 veckor sedan hon kom till världen, men det känns som hon har varit här med oss mycket längre. Sjukhusvistelsen känns ganska avlägsen men samtidigt som att det var alldeles nyss, och det är med blandade känslor jag tänker tillbaka på den. Det hände väldigt mycket och vissa saker väldigt snabbt och lite chockartat och det kommer nog ta ett tag att smälta. Jag tänker iaf skriva om hela sjukhusvistelsen och förlossningen mer detaljerat senare för att kunna kika tillbaka på i framtiden. Men det kommer nog dröja innan den berättelsen är färdig med tanke på hur mycket som ska få plats...


Liten tjej dagen innan 3-veckors dagen <3

Min kära läkare tyckte inte alls att jag skulle behöva göra någon glukosbelastning, och sjukskrev mig "tiden ut" för foglossningen också. Så där försvann en stor sten från axlarna, tack för det! Hon behövde inte ens göra någon ny foglossningsundersökning (tack för DET!) utan nöjde sig med att fråga om det kändes lika fortfarande och om något blivit bättre/sämre/hade ändrats. Hon tyckte dessutom att MVC överdrev (ännu en gång) och att jag inte hade behövt någon ny remiss till specialist-MVC eller gå på koll varje vecka från och med nu, men sa att det är bättre att ha lite för mycket koll än för lite, och det är det ju såklart. Att gå till MVC varje vecka gör mig inte speciellt mycket heller, faktiskt bara skönt att de har koll i och med att mitt blodtryck är lite förhöjt och att jag läcker protein då och då (kan vara tecken på havandeskapsförgiftning).

Så då har vi klarat av fem läkarbesök denna veckan, ingen stamkundsvarning på det inte... Skönt att det är gjort nu iaf. Nu är det förhoppningsvis bara en massa MVC-besök, något enstaka specialist-MVC besök och ett tillväxtultraljud i januari som gäller framöver. Såg att jag ska ha samma läkare på det ultraljudet som satte igång förlossningen med Fabian också, lite roligt!

Dålig uppdatering igen, jag vet! Det har varit lite mycket med MVC- och läkarbesök sedan sist. Fick en tid till specialistmödravården för att kolla upp diverse grejer. Eftersom jag hade graviditetsdiabetes förra gången och inte har lyckats göra en glukosbelastning denna gången (mår illa av bara tanken) så betraktas jag som graviditetsdiabetiker. Dock så ligger mitt blodsocker bra och har alltid gjort, förutom EN ENDA gång under förra graviditeten, och då kan jag tala om för er att jag har kollat blodsockret säkert uppemot hundra gånger. Så jag får ju lov att erkänna att jag inte är speciellt orolig för den biten, med tanke på att Fabian dessutom var helt normalstor när han föddes vilket annars är problemet som graviditetsdiabetiker kan få, stora bebisar alltså. Fabian vägde 3300 gram och var 51 cm lång när han föddes i vecka 38+5, helt normalt alltså och inte ens i närheten av stor. Har inte gått upp alls mycket i vikt denna gången heller, utan runt 4 kg hittills bara. Med Fabian gick jag upp sammanlagt 25 kg, och de siffrorna vill jag inte närma mig igen...

Iaf, åter till spec-MVC besöket. Fick göra en viktuppskattning på bebisen som väger ca 700 gram, vilket absolut inte är stort för tiden. Sedan kollade läkaren även upp livmodertappen för att se så att alla sammandragningar med tryck neråt jag har inte påverkar den. Det hade de inte gjort utan det såg jätte fint ut, fick dock en tid igen om 2 veckor för att kolla så att den inte har minskat tills dess. Så läkaren tyckte allt som allt att MVC överdrev lite när det gällde diabetesen och mitt SF-mått som är lite större än normalt (berodde på mycket fostervatten förra gången och det gör det troligtvis denna gången också eftersom bebisen är normalstor).

Nästa läkarbesök var för foglossningen. Här hade jag inte lika mycket tur utan läkaren konstaterade snabbt att det var just det jag hade och sjukskrev mig på halvtid (jag ska studera på halvtid så därför räckte det). Gick därifrån med ett papper i handen och väldigt mycket mer ont än när jag kom dit, haha. Sättet läkaren diagnostiserar foglossning på är INTE skönt vill jag lova. Men nödvändigt ont är det ju...

Så ja. Nu är jag sjukskriven men dock mindre orolig för alla jobbiga sammandragningar jag får, vilket är väldigt skönt. Nu ska jag läsa en kurs på halvtid resten av året och sen är jag minsann helt färdig med allt vad skola heter för LÅNG TID framöver, haha.

Nya veckobilder kommer snart!

"Barnet är nu så stort att du kan känna de olika kroppsdelarna. Barnet fortsätter lagra fett men huden är ofta rynkig. Nu utvecklas bukspottkörteln som producerar hormoner och insulin. Insulin behövs för att transportera blodsockret till kroppens celler. Barnet börjar även varva perioder av vakenhet och sömn. Redan nu har bebisen en chans att överleva en eventuell för tidig födsel även om det ofta för med sig en del komplikationer. Vikt 600 gram."