När jag tittar in här och läser igenom det sista inlägget jag skrev känns det som år och dar sedan. Det var ju faktiskt förra året, även om just förra året inte var så väldigt länge sedan. Men mycket har hänt sedan sist. Jag har spenderat två veckor på sjukhus varav en av dem med vår lilltjej. Hon kom till världen den 5:e januari, en månad förtidigt, då läkarna bestämde sig för att det var dags för henne att komma ut. Jag hade nämligen fått havandeskapsförgiftning som bara fortsatte förvärras och i journalen har jag läst i efterhand att det handlade om "svår preeklampsi" vilket innebär svår havandeskapsförgiftning. Det var dock inget de berättade för mig när de valde att sätta igång förlossningen, antagligen för att inte stressa mig mer än nödvändigt pga blodtrycket.

Men ut kom hon vår lilla tjej. Vid 13.30 togs det hål på hinnorna och 23.05 var hon född. Jag stod stilla på 4-5 cm öppen i flera timmar men från 7 cm tills hon var ute tog det 10-15 minuter vilket varken barnmorskan eller vi var beredda på. Det förklarade ju dock den väldigt intensiva smärtan, förlossningen med Fabian var ingenting mot detta då jag visserligen hade en epidural och denna gången födde helt utan bedövning. Ut kom iaf en liten skrikande lillasyster som var 2780 gram tung och 47 cm lång och född i vecka 35, och efter en vecka och många om och men fick vi äntligen komma hem.

Och idag är det 3 veckor sedan hon kom till världen, men det känns som hon har varit här med oss mycket längre. Sjukhusvistelsen känns ganska avlägsen men samtidigt som att det var alldeles nyss, och det är med blandade känslor jag tänker tillbaka på den. Det hände väldigt mycket och vissa saker väldigt snabbt och lite chockartat och det kommer nog ta ett tag att smälta. Jag tänker iaf skriva om hela sjukhusvistelsen och förlossningen mer detaljerat senare för att kunna kika tillbaka på i framtiden. Men det kommer nog dröja innan den berättelsen är färdig med tanke på hur mycket som ska få plats...


Liten tjej dagen innan 3-veckors dagen <3